Ja, vi återbesöker detta ämne som jag skrev om sist vi hördes. Alltså; jag hade en konversation om det udda ämnet taktila skyltar, på en fest hos en kompis. Många har nog, precis som jag innan dess, aldrig haft en konversation om detta. Jag skulle till och med tro att det är väldigt många som inte ens hört talas om taktila skyltar. Jag hade inte hört om det förut. Det var verkligen ett nytt uttryck.

Hur som helst.

Personen som jag talade med arbetade alltså med taktila skyltar. Problemet med detta var inte att jag inte på förhand kände till vad det handlade om. Problemet var att jag var för stolt för att erkänna att jag inte kände till innebörden. Jag bara nickade, log och såg jävligt dum ut. Har ni hört något så korkat?

Jag lyssnade på kvinnan som lade ut orden ordentligt om taktila skyltar. Hon talade om olika lösningar som fanns och vilken nytta de fyllde. Hon talade om hur de producerades och vem som hade ansvar för dem. Att de levererade kvalitet och så vidare. Hon berättade också om hur hon kommit att få jobb inom just produktion av taktila skyltar. Ett arbete som inte bara var förvånande för mig att höra om att hon jobbade med. Utan också ett jobb som hon själv inte trodde att hon skulle arbeta med.

Det tog mig ungefär 30 minuter innan jag kände mig tvungen att erkänna. Jag samlade mod till mig och sedan sa jag det bara. Jag sa det mitt i en mening, uttryckt av henne, som handlade om taktila skyltar utomlands. Tydligen skilde sig dessa skyltar från de taktila lösningar vi har i Sverige. Det var förvånande att höra. Detta trots att jag alltså precis lärt mig vad detta var för något.

Så, jag erkände alltså att jag inte visste vad det var. Jag sa det rakt ut. Hon tittade på mig och var tyst för första gången under hela vårt snack. Sedan släppte hon ur sig det största gapskratt som jag någonsin hört.

Det underhöll rejält, det faktum att jag ljugit om min kunskap om taktila skyltar. Kan någon klandra henne? Jag kan det inte i alla fall.